Jessica Bergholm hittade sitt drömjobb inom Kårkullas dagverksamhet för funktionshindrade. Hon önskar att fler vårdare skulle få upp ögonen för arbetsmöjligheterna inom handikappomsorgen.
Jessica Bergholm, 32, har ett jobb som är krävande, men roligt. Från och med hösten är hon fast anställd vid dagcentret Octaven i Krämertskog i Helsingfors. Enheten har nio anställda och kring 30 brukare, varav många är i medelåldern eller äldre. Vissa brukare besöker verksamheten några gånger i veckan, andra jobbar varje vardag.
– Tempot är lugnare än inom till exempel arbetsverksamhet. Vi sysslar med allt från tvåltillverkning till träslöjd och skönhetsvård. Fokus ligger ändå inte på prestationen, utan på att erbjuda meningsfull sysselsättning.
Bergholm utbildade sig ursprungligen till grafiker, men valde efter några år i yrket att sadla om till närvårdare.
– Efter grundskolan ville jag utveckla min kreativa sida. Tanken om att i något skede jobba inom vårdsektorn fanns ändå alltid i bakhuvudet. Både min mamma och mormor har varit vårdare.
Bergholm blev klar med sina närvårdarstudier våren 2010. Hon fick upp ögonen för handikappomsorg när hon praktiserade på ett boende för personer med funktionsnedsättning.
– Jag hjälpte brukarna med vardagssysslor som matlagning och städning. Det var väldigt familjärt och ganska olikt andra, mer jäktiga jobb inom vården.
Kollegor med olika styrkor
Octaven är en mångprofessionell arbetsplats. Förutom vårdare har Bergholm bland annat socionomer och ergoterapeuter som kollegor.
– Vi har bra stämning i arbetsgemenskapen och kompletterar varandra. Jag gillar olika typer av hantverk och pyssel, medan en av mina kollegor till exempel är väldigt musikalisk och kan använda sig av det i sitt arbete, säger Bergholm.
Hon är glad över att få användning för sina styrkor inom andra områden också som vårdare, men önskar att handikappomsorgen hade fått mera uppmärksamhet i närvårdarutbildningen. I stället var fokus ofta på jobb med barn och ungdomar samt seniorer.
– Om studerande skulle uppmuntras att utföra praktik på arbetsplatser med funktionshindrade brukare, skulle de få en bredare bild av vårdbranschen och kanske hitta sin nisch just inom handikappomsorgen, säger Bergholm.
Hon tycker att vårdutbildningarna borde samarbeta med intresseorganisationer för att minska eventuella fördomar och rädslor.
– Handikappomsorgen är obekant för många och kan kanske därför kännas lite skrämmande.
Fler anställda behövs
Coronaepidemin har ökat arbetsbördan inom vården, eftersom många vårdare också måste utföra städsysslor på grund av striktare hygienföreskrifter.
– Många känner sig stressade och överväger att byta jobb, säger Jessica Bergholm, som är aktiv i Kårkullas JHL-förening 558 och har god insyn i vårdbranschen som helhet.
Inom handikappomsorgen har det också sedan tidigare varit svårt att få vikarier och anställda för längre arbetsperioder. På grund av personalbristen går en stor del av chefernas arbetstid åt till att hitta arbetskraft.
– Tack vare olika intresseorganisationers arbete har förmågan att se människorna bakom diagnoserna ökat.
– Den tiden är borta från personalens och verksamhetens utveckling, stödet till arbetstagare och övrigt chefsarbete, säger Susanna Hintsala, chef för medborgarskapsenheten vid intresseorganisationen Kehitysvammaliitto.
För att få fler att intressera sig för branschen har JHL och Kehitysvammaliitto lanserat projektet Värikäs vammaistyö, ungefär Färgstarkt handikapparbete. Som projektets ansikte utåt fungerar rapartisten Kalle Havumäki, alias MC KOO.
Inom ramarna för projektet har man hållit bland annat webbinarer med målet att hitta lösningar och idéer för hur dragningskraften för branschen kan ökas.
– Vi vill visa att handledarnas och arbetstränarnas arbetsinsats har betydelse. Tack vare den får personer med olika typer av funktionsnedsättningar stöd för ett självständigt liv, fullvärdigt medborgarskap och hjälp att söka sig mot arbetslivet, säger Susanna Hintsala.
Fina och unika individer
Kampanjen vill också motverka de fördomar som finns mot personer med funktionsnedsättningar och handikapparbete. En färsk undersökning av JHL och Kehitysvammaliitto visar att tre av fyra arbetstagare inom handikappomsorgen är nöjda eller rätt så nöjda med sitt arbete.
Arbetets meningsfullhet och möjligheten att påverka brukarnas välmående, livskvalitet och rättigheter upplevdes som speciellt värdefullt. Även arbetets människonära framtoning och växelverkan sågs som positivt.
Liksom många skråkollegor ser Jessica Bergholm kontakten till brukarna som det bästa med sitt jobb.
– Alla jag jobbar med är fina och unika individer. Trots att många av dem har stora utmaningar och jobbet ofta är tungt, får jag skratta varje dag.
Förutom sinne för humor, behöver den som jobbar med funktionshindrade klara av att möta alla som individer.
– Speciellt tidigare fanns det ett behov av att sortera personer med funktionsnedsättningar i olika fack. Tack vare olika intresseorganisationers arbete har förmågan att se människorna bakom diagnoserna ökat.
Hon känner att hon gjort ett bra jobb när brukare lämnar Octaven med ett stort leende på läpparna.
– Det är väldigt belönande att se brukare lyckas i sina uppgifter och göra framsteg. Känslan går att jämföra med när ens barn tar sina första steg.
Just nu kan hon inte tänka sig att jobba med något annat.